i need to be saved.

Tänk alla gånger som man märker att alla tjänster man gör för andra inte hjälper alls. Och alla gånger som vänner sagt, att bara du är den bästa som dom haft. Dom vill de bästa med allt och dom vill hjälpa dig fram, men när du verkligen behöver dom får du ingen hjälp alls. Torkar tårarna efter alla de där gångerna som jag fått mitt hjärta krossat och för alla misstag man tog för människor man var vän med på låtsas. Alla gånger som jag saknat någon att hålla om, men somnat ensam, trasig och helt förstörd. Jag har gråtit, tänkt på stunder då jag varit kär, och alla gånger som jag drömt att du varit här. Jag kan minnas alla dagar som jag suttit där själv och gråtit för ett helt liv fast bara under en kväll.  Nu har jag lärt mig hatat människor jag en gång älskat.

_______________________________________
_______________________________________________________________
_______________________________________


varje gång jag träffar dig så är allt underbart, allting blev klart, förstod att det var du och jag, nu sitter jag tomhänt, inget av dig är kvar. du och jag, vi höll varann så hårt att kropparna gnistrade, vi var nog som dom andra, det var vi som hade varandra. vi lärde oss att älska och leva just för stunden, känner dina tankar, behövde aldrig öppna munnen, jag längtar efter dig, mitt hjärta delas i flera delar. torkar bort en tår, känns som alla bara spelar mig, ett spratt, jag ler och skymmer sorgen med ett skratt, men bakom skalet döljer sig en människa som sagt fler värdefulla funderingar som aldrig blir hel igen, det saknas en liten bit, men sticker man från den man älskar får man leva med sån skit. hela livet ut ska jag blicka tillbaka till dom stunder vi älskade, alla gånger som vi pratade. jag hatar att jag inte stannade kvar, ljög för mig själv för att inte verka svag, har sagt ordet hem, trodde att det var ett namn men jag fann det hos dig i din famn. vad jag önskar allra mest är att sätta mig på tvären försöker glömma bort dig, men, jag är kär än.. i mitt hjärta finns du kvar, och glöm aldrig bort alla saker som vi gjort, allt som har betytt nåt det är det som vi ska minnas. du har alltid hälften av mitt hjärta jag glömmer dig aldrig och du vet att jag älskar dig.


People always leave.

Vare sig man gör rätt eller fel, så lämnar man eller så blir man lämnad. Det finns ingenting som heter föralltid, vare sig det är kärlek eller vänskap. Människor förändras, man går vidare, känslor som inte är de samma och man växer som person. Tragiskt men sant.

Föralltid är ett ord som aldrig borde ha funnits, för det finns ingenting som varar förevigt.

-

Man kan säga gång på gång att man alltid kommer finnas där för någon, att man alltid ska älska någon. Men är det verkligen sant? Ordet älska, är så himla utnött. För några år sen, älskade man alla sina vänner och sa det minst tio gånger om dagen, nu existerar de knappt. Mest kanske för att man har insett hur stort ordet är, man säger inte att man älskar någon och sen inte menar det, aldrig någonsin.

Älskar man någon, skulle man gå igenom eld och vatten för den personen. Försvarar och bryr sig om, stöttar och finns där, hur människan än mår, betett sig i en viss situation osv. Älskar man någon, gör man det med hela hjärtat.

Fast de spelar inte alltid någon roll, man kan döda för en person, ändå är det inte tillräckligt. Men vad är då tillräckligt? Vad kan man egentligen begära av en annan människa? Vi är trotts allt bara människor. Är inte älska bland de högsta här på jorden? Om inte, vad är det då?

En tanke.

Idag när det brast för mig på begravningen var när jag såg morfar och mormor ledsna, dom som jag aldrig någonsin sett på det sättet. Och när mamma's moster ska lägga sin blomma på kistan och säger "Sov gott lilla mamma", då gick det inte längre.

Med tanke på hur mycket jävla sjukdomar det är i våran familj och släkt är det egentligen lite dumt att man inte är mer rädda om varandra. Och idag, slog det mig. Jag har alltid fått höra när något barn eller ung människa har dött att man ska aldrig behöva begrava sina egna barn, men då kan jag säga att jag vill inte vara med om att begrava mina föräldrar heller. Tänk om det skulle hända en olycka, tänk om det hade gått ännu längre för mamma när hon blev sådär sjuk, eller om pappa hade dött i bilolyckan, då hade jag inte varit här. Tänk om, det skulle hända något, varje dag är egentligen en stor risk. Och hur fan skulle man klara av det? Att stå där bredvid en kista och där ligger ens mamma/pappa/syskon. Aldrig, jag vill aldrig någonsin vara med om det. Man har inge val, dö är något vi alla kommer göra. Men jag är inte redo för att vara med om det här på ett tag, och jag vet att vi alla tänkte samma tanke idag om att det känns som att det är snart dags igen ;/ ..


När man väl sitter där, vet att det är en människa som faktiskt har dött, lämnat oss, någon vi inte kommer se igen försten det är våran egna tur, det är något oförstårligt och riktigt tufft. Och man tänker inte bara på just den personen heller, utan allt sorgset i livet lurar bara bakom hörnet, för mig blev de tanken på farfar, victor och sebastian, tanken fanns även på annat än dödsfall, andra saker man är ledsen över men som man döljer så himla väl. Det är lätt att allt kommer på en gång..



Jag älskar min pappa, mamma och min storebror,
mer än hela livet.




__________________________________________________
__________________________________________________________________________
___________________________________________________

† Sovgott Gammelmormor †




l.o.v.e.

you have not lived, until you've found somthing worth dying for.
- and i just found it <3

min hjärter kung ♥

Varje gång jag ser att det är sms på telefonen ifrån dig..
När jag ser dig på långt håll..
Eller när jag vet att jag ska få träffa dig,
blir allt bara så konstigt.

Du gör något med mig, helt omedvetande..
Du gör mig så lätt glad, samtidigt lättare arg och ledsen för de allra minsta sakerna.
Ömsesidigt eller inte, men det är just när man har den här känslan, men vet att man lever.

Jag skulle vilja chansa, vad vill du?


Jag tror det kallas kärlek.


Sällskapssjuk.

Börjar känna hur tråkigt det är att sova själv, ibland är det hur skönt som helst dock, men nej inte just nu. Inatt hade det varit mysigt, speciellt efter vissa saker. Och nu känner jag samma sak, blä. Ibland är det bra tråkigt att vara singel, men baara ibland..


Våran valborg blev planerad idag också, bra då var det gjort.
Kvällen är dock inte planerad än, får se vad alla andra ska göra.



Idag har jag skaffat Spotify, häftiga jag va! ;D


Nej, duscha nu, sen sova, jag ska ju tydligen praktisera imorgon.
fan vad jag hatar det, finns inget värre, jag vill ju bara ligga hemma och sova!


Snook feat Organism12 - Lejonhjärta

Nyare inlägg
RSS 2.0