igårkväll när jag och tjejerna skulle lämna seglarn, började wonderchild att spelas och jag blev varm i hela kroppen. Så mycket fina minnen, såna fina vänner, fina charlotte! Det var år och dagar sen jag lyssnade på den och nu poppar jag den förfullt :)

efter jobbet idag blev det fotboll i solen, helt awesome. Men grabbarna var för hårdhända och jag var ensam tjej så jag gick hem och nu väntar jag på att sabina ska sluta jobba, så ska jag tvinga henne att umgås med mig, mohaha.

-

Jag är trött på lögner och korkade svek. Att ständigt ha ont i hela kroppen för att jag saknar dig och hela tiden tänker på dig. Jag är trött på att du inte vågar stå för vad du känner och hellre skjuter undan alla känslor än att bara säga som det är. Du var den som har fått mig att längta hem, mest av alla men nu är du den sista jag vill se.

Har du någongång varit omgiven av tusentals människor, men endå känt dig ensammast i hela världen? Jag har. Och samtidigt känner jag mig så ledsen och besviken på hur livet var innan jag flyttade. Vad man har insett på den tiden jag har varit här och det som hänt de gånger jag varit hemma. Jag är rädd för att flytta hem igen, vad som kommer att förändras och vad som kommer hända för ingenting är som det en gång var.

det känns precis som att jag har gått sönder.