en natt drömde jag faktiskt att vi träffades allihoppa, runt ett bord och vi alla la korten på borden. Alla skulle minsann få bli konfronterade och stå för det man sagt och gjort, be om ursäkt och förklara sig. Sen lovade vi varandra att vi aldrig skulle dra upp de dåliga från de förflutna igen, vi kramades och sen var allt bra. jag blir rädd av tanken, om det skulle vara verklighet tror jag knappast vi skulle gå därifrån hela och sams, tror bara det skulle sluta i ett stort kaos, men i drömmen var allt så bra(?) Sa någon att den inte sagt så, då trodde man den och det skulle aldrig funka då ingen tror på varandra iallafall.


jag skulle aldrig ha den energin att lösa allt, men tänk vad skönt att få lätta sitt hjärta och säga som det är, för att sen få gå vidare och kanske uppnå det vi alla tänker och imellanåt önskar? jag kan stå mitt kast och ta smällen efter det, för värre kan det inte bli.