Varför ska det vara så svårt att tycka om någon? Varför är kärlek så invecklat och komplicerat? Är det ens kärlek? Känslor, ja. Men kärlek, tror jag kanske inte. Varför ska det vara så motarbetat? Varför är det jobbigt, konstigt och känsligt att berätta för någon att man tycker om den personen? Medans det är simpelt att berätta det för en vän vad man känner för den här personen? Jag är inte upplagd för sånt här skit, faktiskt. Jag har försökt, allmänt.. Men det går inte. Jag vill sluta känna och tar avstånd när jag känner att de börjar gå utför och nedför. För jag orkar inte bli sårad. Då är jag hellre lycklig ensam.

Kärlek är egentligen bara skit, det får en att bara bli överdrivet glad för minsta lilla, även ledsen och arg. Det kan få en att må så dåligt, samtidigt glad. Lycklig och såå olycklig. Kärlek kan vara så bra, men göra så ont. Och hur sjukt är inte det? Jag önskar att du visste vad jag gått igenom och hur jag idag känner, men det kommer du aldrig få.. För du har precis bevisat att du inte är värd det.

 

---

  
Kom precis och tänka på den här Herrn nu också, helt plötsligt ;p och även förra sommaren och även denna sommar. Har varit så kanon bra. Det är tråkigt att saker och ting inte kan vara som det alltid varit. Men är så glad att jag har dig, önskar att alla kunde ha en sån som du :) Tack för allt du gjort. Jag saknar dig!