jag var alltid glad, skrattade alltid, hade roligt, jag var vännen man kunde ringa dygnet runt, var spontan, bangade aldrig på något, festade och gick ut och dansade röven av mig på krogen, kom med ideér och bus som en 12 åring.

sen hände det något.
(jag går inte in på detaljer..)

sen blev jag tråkig. kollade hellre på en film i min ensamhet än att gå ut och fika. satt hellre hemma framför datorn än att dricka och gå ut på krogen. jag slutade lyssna på mina vänner, jag fanns inte där för dom. skickade någon sms hade jag inte ens ork att svara och jag skyllde allt på jobbet.


Och jag insåg det precis, vilken tråkig människa jag varit.
Dom som lärt känna mig under den här tiden, känner inte mig, dom har ingen aning. Men jag är på väg tillbaka, jag spontan-gick ut, både fredag&lördag, jag var rolig, skrattade och hade skit roligt! Har även börjat skratta åt såna löjliga små saker som jag nyss grävde ner mig för.


Jag har blivit helt förtrollad av kärlek under min tråkiga tid. Och jag erkänner, jag var *mer kärlek innan också, men skenet bedrar så hård. Under den mjuka sidan, finns de även en sida som enbart kommer fram efter mycket alkohol, då existerar inte ordet kärlek. Och dom här sidorna var det länge sen jag stötte på, dom sidorna finns bara hos mitt riktiga jag och henne saknar jag, men som sagt, hon är på väg tillbaka!


*mer är en intern grej mellan mig och min vän Sofia, hon vet precis vad jag pratar om.




Förlåt för min dystra tid! Kanske blir jag bara "lite" roligare, med tanke på att jag är hopplöst förälskad. Vi får se, jag tar det som en klackspark! JAG HAR SAKNAT ER, PARTY - PRINSAR&PRINSESSOR! Jag bjuder på fest inom snart, i hope! ;D