Men varför egentligen? Varför ska jag bestämma mig för det ena eller de andra? Antingen eller? Jag menar, jag gör vad jag vill och alla andra också. Det är ingen som har sagt till mig om vad de känner eller tycker, och jag kan ju knappast gissa mig till det heller. Så jag kanske inte alls gör något fel i det jag gör, om jag gör det borde faktiskt den som tar illa vid sig säga det. Och inte någon annan!


Jag vet inte alls hur jag ska beskriva det, men bara sättet du såg på mig och hur du sedan log. Hur du tog på mig och hur du strök min kind. Just i din ögonblicken får man som en tanke i huvudet som säger, "det här är för bra för att vara sant, fyfan, jag är så jävla lycklig! Och fan vad jag älskar mitt liv!" Känns nästan som en dröm, men när man öppnar ögonen och ser att det är verklighet, så vill man bara skutta runt av glädje. Det är ni på senaste tiden jag har fått känna så, hur nöjd jag är med mitt liv i helhet och att ingen kan ta den lyckan ifrån mig.


JAG SAKNAR ALEXANDRA, MIN SKROLLAN!
Jag tycker att du kan ta och komma hem nu, jag saknar dig jätte mycket och jag tycker att du har fått nog av vörmen, dags för dig att komma hem till vinterlandet Sverige! :) Vi ska ha såå kul när du kommer hem, det händer så mycket!  Love you honey!



Deep inside of me i can be the one.