Vare sig man gör rätt eller fel, så lämnar man eller så blir man lämnad. Det finns ingenting som heter föralltid, vare sig det är kärlek eller vänskap. Människor förändras, man går vidare, känslor som inte är de samma och man växer som person. Tragiskt men sant.

Föralltid är ett ord som aldrig borde ha funnits, för det finns ingenting som varar förevigt.

-

Man kan säga gång på gång att man alltid kommer finnas där för någon, att man alltid ska älska någon. Men är det verkligen sant? Ordet älska, är så himla utnött. För några år sen, älskade man alla sina vänner och sa det minst tio gånger om dagen, nu existerar de knappt. Mest kanske för att man har insett hur stort ordet är, man säger inte att man älskar någon och sen inte menar det, aldrig någonsin.

Älskar man någon, skulle man gå igenom eld och vatten för den personen. Försvarar och bryr sig om, stöttar och finns där, hur människan än mår, betett sig i en viss situation osv. Älskar man någon, gör man det med hela hjärtat.

Fast de spelar inte alltid någon roll, man kan döda för en person, ändå är det inte tillräckligt. Men vad är då tillräckligt? Vad kan man egentligen begära av en annan människa? Vi är trotts allt bara människor. Är inte älska bland de högsta här på jorden? Om inte, vad är det då?