Idag sa vi hejdå till varandra i skolan, vi ses inte förren om 2 månader.. Och tyck att jag är världens tönt, men jag är hur ledsen som helst, tårarna började rinna när vi sa hejdå till elin och mathias som imorgon bitti åker till sälen, jag tycker att det är fruktansvärt.. När vi ses om två månader igen, är de slutspurten, endast fåtal veckor kvar, sen tar vi studenten.. Men sen då? Vilka har man kontakt med sen? Visseligen får man ju försöka hålla kontakten själv också, men även jag vet hur lätt saker och ting rnner ut ur sanden.. Riktig hemsk känsla och bara jag tänker på den börjar tårarna rinna.. Jag förstår helt ärligt inte vad det är för fel på mig, visst att jag blivit ledsen förr, men det har ju gått över direkt.. Nej nu gråter man över sina klasskamrater man inte kommer få träffa på två månader, herregud.. Jag måste verkligen tycka om dom :)


jag kommer tänka på dig varje dag du är borta elin, jag kommer sakna dig såå mycket. det är lite till tröst att du är så glad när du är i sälen och att du mår så bra som du faktiskt gör och de får mig att må bra, men jag kommer inte kunna sakna dig mindre för det. jag älskar dig!



Och bara för att man börjar tänka, så börjar man tänka på precis allt annat också, tex hur saker och hur hela världen har förändrats mellan mig och carolina, vi som var såå bästa vänner för inte alls så länge sen.. Eller hela e.s.n.i som är människor man tycker så mycket om men skit saker gör att man tappar kontakten, efter så många år man varit vänner.. Alla förändras, man skaffar nya vänner och lever helt olika liv från förr, men måste man avsluta sina gamla vänskaper för det? Jag saknar er iallafall!