Främst av allt, saknar jag Sofia. Jag vill att du kommer hem nu, med gråten i halsen så saknar jag sig så sjukt mycket. Jag vill inte att du ska vara så långt ifrån mig, jag vill att du ska vara hemma. Jag vill att du ska komma oplanerat och knacka på min dörr, att vi ska ligga och sova bort hela dagarna, att vi ska ta ett friskispass innan drickat hos Linda börjar. Jag vill ha dig här hos mig, här där du borde vara!



Jag saknar Emelie, att ha någon så nära som är så ärlig och öppen. Missförstånd är bara dumt och jag vill inte ha det såhär. Tyvärr, måste jag skriva det här. Men jag saknar dig, och du är välkommen tillbaka när du känner för det!


Jag saknar gamla HR3 (med få undantag..) våran sista tid ihop, var den bästa.


Jag saknar att vara liten, att vara sådär liten och dum. Och göra allt bus med min Carolina. Killar, alkohol, vänner vi förbrukat med flit, (bokstavligen, haha) och allt annat.



Jag saknar 2006, bästa året som någonsin varit. Alla ni, som fanns i mitt liv just då. Är så sjukt saknade. Även fast vi inte är vänner idag, kanske till och med osams eller vad vi ska kalla det, så saknar jag det, det vi hade då.



Och jag saknar min Namnam, jag hoppas att vi ses snart Sis! <3



Och jag saknar dig, varje sekund jag inte är med dig!