Jag hatar när det förflutna hinner ikapp, precis som det gjorde idag. Det får verkligen allt att rasa känns de som, saker man kommit över för länge sen börjar helt plötsligt att spöka igen. Något man normalt inte ens är ledsen över, inte ens lite. Sen när man väl blir påmind så har man aldrig varit mer ledsen. Vi båda vet ju vart vi har varandra, vi både vet precis hur det är och det har vi vetat såå länge. Ändå kan vi inte låta allt bara vara, det är svartsjuka, vänner, vardagsgrejer och hur man spenderar sin helg.

Det skulle aldrig sluta såhär, det var liksom inte såhär vi såg på framtiden. Det är långt ifrån hur vi drömt om det. Men nu är det såhär och jag är nöjd med allt som det är, för vi kan inte göra något åt den här situationen. Jag är mer än nöjd med mina vänner som jag har och hur jag spenderar min tid av mitt liv och det borde du också vara. Jag är glad för din skull, varför kan du inte glädjas åt min?