Ner tvingad på terassen, stående som ett fån med ett glas vatten i handen var min kväll. Medans Malle rockade järnet till Tobbe Svensson och resten av onyktra fanskap. I pubikhavet hittade man inte riktigt vem som helst, ett välkänt ansikte kom fram och hälsade och trotts mitt nyktra jag, tog det ett tag innan poletten ramlade ner. Det var ju My, så det var mycket trevligt!

Vägen hem var lång.. Evelina, jag och Sophie skrattade mest åt Malin som inte alls var med i matchen och det fick ju absolut inte hamna på bloggen, trodde du ja! Olle hämtade upp oss efter halva vägen, enbart för att Malin vägrade gå. Men bra var ju det, eftersom att man fick reda på lite roligt skvaller, haha!



Det klär inte dig att ha såna känslor.
Iskall, hård och svårflirtad är du på pricken!