Om man ser tillbaka på en vänskap som brustit, ser och tänker man nog först bara det dåliga. Inte sant? Man tänker att den personen kan man inte ta tillbaka, på grund av allt det dåliga och det som hände så att man inte längre är vänner. Men det goda stunderna och det roliga man gjort tillsammans, borde inte det betyda mer? Folk idag, kan inte svälja sin stolthet och vill inte visa sig svag (vilket folk tror är om man förlåter) och be om ursäkt. Och det är bara så det är. Jag är precis likadan och just därför skrivs detta inlägg.


Jag kan inte förlåta, glömma och låtsas som ingenting har hänt, även fast jag någonstans har hjärta till att göra det på samma gång. Och denna gång, inte för att jag är rädd för att vara svag, utan för att jag är rädd att samma sak händer igen.


Borde inte det goda och de fina stunderna tillsammans,
väga så mycket mer än de dåliga?