igår fick jag ju besök som jag skrev i tidigare inlägg, moster och alla blev kvar till runt fyra. Sen började jag göra mig iordning för kvällen. Gick över till Karolin när jag var klar, där tjejerna höll på att fixa sig. Ner på ishallen för att kolla matchen, halva iallafall, andra blev till att sitta inne och dricka alkohol. Sen började Linn och dom spela, så vi satt där som några livsnjutare, Anders var snäll och köpte in en hel flaska rött som vi lyckligt fick dela på också, tacktack!

Sen var det joar blå som tydligen stod på schemat, in där och rockade loss som alltid. Och för första gången(?) var det tjafs och bråk, folk som ska provocera är bara dumma i huvudet och du ska inte låta dig bry sig om det, du/ni är värda bättre än så. Så satte dom i taxi och sen gick jag in igen och fortsatte festa. Jag ville sen åka hem redan vid halv två, men så blev det inte. Jag stannade kvar tills stängning (alltså var det alla hjärtans dag nu) och jag o Karolin fick våra uttalade och tankar bevisade. Vi gick upp på torggrillen och min telefon gick på högvarv. Tog en taxi dit, och sen gick vi hem till mig efter det. Och då blev det tydligen efterfest med några killar man spanat in under kvällen, ingen av oss kände dom, haha. Helt menlös efterfest som vi så gärna kallade det, jag och M låg i min säng och pratade om allt, hur mysigt som helst. Och alla andra gjorde liksom sitt, alltså sov i stort sätt, lyckat! ;) Vid halv sex imorse gick alla och jag la mig och deckade i min sjukt underbara, stora och mjuka säng, enligt M :)



Att bli bevisad, gjorde mig förbannad, men som vanligt så kan jag inte låta bli, så dum som man är. Och ja, det kommer man på när man väl står där. Och allt är som vanligt, ena sover och den andra är på och allmänt dum i huvudet. Varför är man så lätt? Och dum som man är också, så kunde man heller inte sluta le, för det var såhär (förutom vissa undantag) jag ville spendera min alla hjärtans dag på något sätt. Och sen att jag fick avsluta den med M också var inte helt fel, så någonstans är jag så glad ändå.




Ni förstår inte och det kommer ni aldrig kunna göra.