Ofattbart.

Hur kan man vara så elak, hård och så taskig? Tårarna är inte alls långt borta och inte för att jag är ledsen, utan för att jag är så förbannad, hur man kan vara så som du är. Du har förstört så mycket, du har låtit det gått för långt och missat tid du aldrig kan ta tillbaka. Och jag hoppas att du är nöjd, att du är glad att du tagit dessa beslut. Du är fan inte värd mycket, och det här är nog den sista energin jag lägger ner på dig. Jag kan inte ens minnas när jag pratade med dig sist, och du har inte ens hört av dig och frågat hur det är i nya lägenheten och hur det är med mig.

Jag har slutat brytt mig, som du gjorde för länge sen. Jag vill inte ha med dig att göra, aldrig någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0