Värsta kvällen på länge igår, började med att jag jobbade och sen skulle vi på bio. Vilket sket sig, tråkigt nog. Åkte upp till Nathalie med Linda, och satt där och myste. Sen in på selma och jag kikade ut lite kläder, sen släppte hon av mig hemma.

Och då kom tårarna, först att jag skulle sitta hemma en fredag kväll, aldrig! Sen så mycket annat som bara kom. Vägrade sitta hemma, så min bror kom och hämtade mig och körde ner mig till mina vänner på Joar. Och det var på både gott och ont.

Hur man kan vara så elak och kall, att inte visa några känslor alls. Precis som att vi inte haft något tillsammans, exakt som att vi aldrig känt varandra. Du sårade mig så fruktansvärt, jag kan inte släppa det, jag kan helt enkelt inte komma över det.


Vandrade hem med gråten i halsen, Linda ringde och lugnade ner mig och gav mig några givande ord. Trotts mitt flygande fram och tillbaka, har hon ändå förståelse, tack för att du alltid finns. Du är värd allt för mig vännen!