En vän sa till mig, "gör som jag, jag skiter i allting, jag bara kör! Palla bry sig om vännerna finns kvar eller inte, alltså faktiskt, kanske låter egoistiskt. Man kan inte stanna för vännernas skull."

Det är sant och så rätt. Vad finns det här, som inte finns någon annanstans? Och människorna i den här staden är katastrof. Alla är av samma skrot och korn, ingen är bättre än någon annan.


Och av den anledningen, gör jag det här. Det här är min chans och jag måste ta den nu. Känns fantastiskt att veta att några få av mina underbara vänner är så glada för min skull och har redan sagt att de skulle komma och hälsa på. Medans när jag berättat för andra säger de bara, "jaha.. kul.." Ja, ibland får man verkligen reda på vem som är ens riktiga vänner och vilka som verkligen bryr sig.