jag har inte varit riktigt ledsen än, det är nogh mest för att jag ännu inte har förstått, jag vet inte om tankarna har hunnit i kapp mig. Jag sa att jag kände att det var verkligt, då jag såg din dödsannons. Jag ljög. Idag blev det verkligt när jag stod inne på blomsteraffären och beställde en bukett tills imorgon. Hon i kassan log och sa, "vill du ha ett grattis-kort till?" Och jag kände mig så arg, hade lust att skrika ut att jag ska begrava en vän och att hon var dum i huvudet. Men jag sa bara nej, lite trevligt sådär.

Hela dagen har varit konstig. Jag har varit tom i hela kroppen efter jag bestället blommor. Varit tårögd hela dagen och haft "grin-huvudvärk". Tystlåten och vill inte skratta. Verkligheten har hunnit ikapp. Jonny min vän, du måste vara trött, för du har sprungit omkring i mitt huvud i flera flera timmar nu. Jag försöker att inte gråta, men varför ska jag hålla tillbaka? Och värre blev det när jag hittade din mamma's blogg, hon skriver så vackert om dig, lika så många andra.

Trårarna rinner nu och jag är orkelös. Undrar hur morgondagen kommer vara, vacker och sorgsen. Fan Jonny, i våran ålder ska man inte behöva begrava sina egna vänner. Jag tänker på dig, det vet du att jag gör. Som jag skrev till dig tidigare, "Jag har svårt att förstå att du är i himlen nu, men jag intalar mig själv att du hela tiden varit en ängel som vi på jorden fått lånat för en kort stund. Jag vet att en vacker dag, den vackraste, kommer vi att ses igen. Det som gör ont, är att veta att det kan dröja många år men samtidigt ger mig ett leende, för den da...gen kommer att komma. Jag tänker på dig, tro inget annat! :) ♥"