Sena nätter och tomma glas.

Champagnen flödar, det är fester, utgångar och efterfester på båtar värda flera hundra tusen, det är presenter, dyra märkes kläder, killar, killar och ännu mer killar .. Jag vet att väldigt mycket är väldigt ytligt, jag har blivit väldigt ytlig eller kanske inte blivit utan alltid varit det(?) och här kanske kan jag vara det.

Jag har börjat tröttna, jag har gjort det här nu och halva sommaren är kvar. Jag är orolig över vad hösten väntar, vad jag ska göra, hur jag ska tänka och söka. Jag saknar ett hem, ett riktigt hem som bara är mitt. Samtidigt så vill jag inte fästa mig någonstans ifall att jag får för mig att packa mina väskor och åka igen - då risken är stor. Jag må älska och uppskatta enköping så himla mycket sen jag flyttade, (och det gör man, när man skaffar sig ett nytt liv någon annanstans.)
enköping's gator är ändå hemma och trygghet. Men efter bara några dagar tröttnar man, det är absolut väldigt roligt för stunden men sen längtar man bort eller hem till Sandhamn. Jag har bott ifrån enköping i snart åtta månader och man har växt ifrån allt på den korta (som känns som en evighet) stunden.

Sen finns det såklart dom människorna hemma i enköping som hjärtat bara skriker efter, speciellt när det finns någon som man saknar lite extra ♥ och såklart familjen, även här finns det människor man absolut inte vill lämna och som man vill ha med sig överallt.

Jag är förvirrad och känner väldig dubbelmoral.
-
Jag behövde det här. Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0