No one eals can speak the words on you'r lips.

Jag saknar bakisdagar man har tillsammans med tjejerna, när man mår så sjukt dåligt ihop dagen efter, ser ut som man varit med i en bilolycka, äter en massa mat och pratar om gårdagen, skrattar tills man dör och sen kör man igen. Som dagen efter min födelsedag, när man läser inlägget från den dagen kan jag inte låta bli att skratta (http://eleonoreida.blogg.se/2010/march/fylle-koma-ohja.html#comment)

Jag glömmer inte alla fester & utgångar som spårat och varit helt galna, när man shottat och druckigt tills man stupat. Då man tappar bort bankkortet och sen hittat det och bjuder alla på dricka. Eller när man blivit bjuden på skumpa så man tappat minnet helt. Alla människor som blivit stupfulla och tappat kontrollen.

Tänker tillbaka och ler, vilka topp stunder man haft tillsammans med så många olika människor och hur påverkad man blivit av varenda en. Vänner som kommit och gått, men stunder som bestått. Händelser som formar en som person och som kommer finnas kvar i ens liv, stunder man kan leva på när saker och ting är jobbigt :)


vissa minnen och människor, kommer man aldrig över.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0